Elin Westlund

Det har varit lite ledsamt den sista veckan med nära till tårarna, har gått och tänkt på hur tomt det kommer bli när Sara åker hem. Vi har ju hållt ihop i ett år och setts i princip varje dag, om inte det iallafall hörts varenda dag. Har varit helt perfekt att vi bodde så nära, var bara att gå över så fort man hade slutat. Nu får jag jag gå ut och promenera själv och om jag känner mig rätt kommer det nog inte bli så många framöver. Och allt tv-tittande vi gjorde tillsammans, det kommer inte bli lika roligt att göra själv i fortsättningen heller. Det jag vill säga med detta iallafall är att Sara - du kommer bli saknad här borta!

Körde henne till flygplatsen på fredag dag, och tur var det väl att jag var med för människan hade 5 väskor med sig. Vet inte hur hon hade tänkt att få med sig alla om inte jag hade ställt upp och skjutsat henne. (Vilket såklart var en självklarhet, för er som inte hörde ironin i min röst). Kunde tyvärr inte stå och vinka av henne medan hon passerade säkerhetskontrollen eftersom jag behövdes på hemmaplan, där Ad's B.day party med alla kompisar väntade på att bli fixat. (Jag jobbade alltså kväll fredag och tjänade lite extra slantar).

Det fälldes även lite tårar på flygplatsen men det var inte allt för jobbigt avsked då vi redan har nya planer på gång. Ta det lugnt där borta i Kalmar nu, och när jag kommer och hälsar på förväntar jag mig nybakat glutenfritt bröd och något gott fika som vi alla kan njuta av. Om det nu finns något som inte innehållar något av det som vi är allergiska mot, haha!

Många fina minnen tillsammans & mer kommer det bli,
nästan så att jag förväntar mig ett kollage av dig nästa gång ;)